Det är såhär jag själv valt att leva och jag gillar de!!
Tänk inte så mycket på hur saker kan vara eller om det varit annorlunda, tänk på allt som istället finns här - precis just nu!
Det finns inget rätt och fel - tyvärr ..
det finaste..
Så var känslokarusellen igång!
Det enda vi egentligen KAN förändra är oss själva..
Vi är alla olika, vissa passar tillsammans andra gör de inte..
Man kan mötas på halva vägen, släppa lite på sina priciper - men om de skiljer sig helt
möts man ju inte halvägs utan båda får helt enkelt ge upp en bit av sig själv.
De är väl ändå inte meningen..
Man kan omöjligt vilja förändra någon annan - de är inte kärlek,
att respektera den andras olikheter så länge de inte sårar en själv är något
som ett förhållande bygger på..
Det enda som vi egentligen kan förändra är oss själva, vårat sätt att se på saker, tycka och tänka om saker eller personer, vi kan förändra våran egen tolkning av en annan person, men bara om vi tillåter oss själva..
Det människor som gör oss glada - va rädd om dem..
Pyssel
ÄLSKA VARANDRA
ÄLSKA VARANDRA
men gör inte kärleken till en boja,
låt den hellre få vara ett rörligt hav
mellan era själars stränder..
Fyll varandras bägare, men
drick inte hur samma bägare.
Ge varandra ert bröd, men
ät inte av samma stycke bröd..
Sjung och dansa tillsammans och
var glada, men låt var och en av
er vara ensam, liksom strängarna
på en gitarr är ensamma, fastän
de vibrerar av samma musik..
/ Kahil
Pose - som aldrig förr !!
Hoobastank - If Only
Mitt Hjärta !!
Det finns inget härligare än att spendera tid tillsammans med världens
ängel, att verkligen ge henne tid och att under den tiden bara vara vi.
Önskan vs Realistiska Beslut
Saker som jag önskar, saker som jag vill - hur realistiska är de egetligen?
Det finns en person som alltid kommer gå före all min vilja och önskan.
Är det till hennes nackdel så kommer jag inte att genomföra det jag vill, men hur vet jag det innan jag testat?
Är det värt att testa och sedan se att de tyvärr inte va till hennes fördel?
Tankarna, lösningarna och funderingarna över hur det skulle kuna lösas på bästa sätt är många.
Mendans de negativa bitarna är ganska få men oerhört viktiga.
Kanske måste inte allt gå så fort, kanske kommer jag se en bättre lösning längre fram..
Fast ändå så känns de lite som att nu - finns större möjligheter för att faktiskt lyckas..
framför allt hennes trygghet sätter jag före allt..
Det som är bäst för henne - är det bäst för mig eller får jag leva med det tills det ser annorlunda ut?
Det som är bäst för mig - är det bäst för henne eller kan hon må sämre när jag mår bättre?
Frågorna är många och inte för än jag tro mig ha alla svar kommer jag att fatta ett beslut..
Det sista jag vill är att min önskan ska få henne ur balans..
Är det inte menat just nu så kanske det kommer längre fram, annars är de inte menat överhuvudtaget..
så sant så sant..
Känner man verkligen någon till 100%
Människor som man tror sig känna kan i bland visa sig vara någon helt annan.
Det tar tid att lära känna någon, men när det gått ett tag så tror man sig ändå veta hur den här personen kommer att reagera och agera i vissa situationer. Vilket den har sig själv att skylla - personen har ju själv framståt som den man tror sig känna.
Om personen gör något som man aldrig trodde att han/hon skulle göra, finns det anledning till att fundera över vem personen man tror sig känna egentligen är.
Vi fungerar alla lika, vi tror oss ha en bild av en person och när den bilden på ett eller annat sätt inte längre stämmer blir vi automatiskt förvånade och börjar fundera över vad man mer kan ha missuppfattat eller misstolkat hos personen.
Vi har en egen bild av alla personer vi känner, det spelar ingen roll hur felaktig eller sann den egentligen är så finns den där och vi gör saker och känner saker utifrån den.
Bilden som personer själva har fått oss att se är den vi går efter, vare sig vi vill eller inte, och hur fel den än må vara.
Vi är själva ansvariga över hur vi vill att människor ska se oss och de runt omkring ser oss som den person vi framstår att vara inför dem..
"Vi är själva ansvariga för hur vi väljer att tolka det vi hör och ser.."
Men det måste också finnas en mening som säger :
"Du är ensam ansvarig för hur du vill att människor ska se och tolka dig.."
När man inte längre kan stå för den som man utgett sig för att vara, när människor plötsligt ser dig på ett helt annat sätt än tidigare så är det ingen annan än du själv som gjort sig förtjänt av de.
Du är själv ansvarig för alla handlingar du utför i olika situationer, om det innefattar att du själv bryter emot vad du tidigare utgivit dig för att stå för är de inte konstigt att männsikor börjar tvivla på dig.
"Man blir som man umgås", ja till en viss del, men förhoppningsvis så har vi alla varsin personlighet som kommer bra överrens med de andras och där kan man ge och ta.
Inte bara ta, för då är man inte sig själv.
Om man inte är ett med sig själv - hur ska andra då kunna se dig och förstå dig fullt ut?
Vi lär oss och mognar alla eftersom men under den tiden är det också viktigt att inte försöka vara någon annan under tiden.
Vet man inte själv till hundra procent vem man är eller vem man vill vara så kanske man ska komma på det själv, på egenhand. För innan man vet de är det ingen ide att lära känna andra eller få andra att lära känna dig för den du är om du själv inte än vet vem du är..
Saker som jag säger - som jag senare inte gör..
- hur kan de bli en sådan enorm skillnad ?
Vissa saker ser jag som en självklarhet medans andra aldrig anade att jag skulle göra på det sättet - vad beror de på?
Den personen som jag anser mig själv att vara kanske inte stämmer överrens med andras sätt att se på mig.
-Jag vet att vissa saker som jag tidigare sagt är något som jag i dag inte kan stå för, men för mig har detta ändrats med tiden, är det så svårt att förstå. - Eller är det jag som ändrat mig själv och mina åsikter under den tiden?
Hur kan en människa plötsligt göra saker som de själv sagt att de aldrig skulle göra ?
Finns det något eller någon som har större makt över ens belut än en själv?
Om personer som står mig väldigt nära inte stöttar de beslut jag tar är de väl ganska logiskt att de inte anser vara de bästa för min egen del.. De tjänar inget på att besämma till sin fördel - de är inte deras liv utan de tänker verkligen bara på mitt eget bästa !!
Detta är inte svårt för mig att förstå men uppenbarligen väldigt svårt att genomföra !
Kanske en del av mig har full förståelse för detta medans den andra sidan hoppas på att detta är fel, och att de faktiskt finns en logist förklaring till något slags missförstånd..
Jag vill se alla människor bra sidor, kanske vill jag många gånger inte ens tänka tanken av att de kan negativa sidor kan existera. Eller så hoppas jag alltid på att deras goda sidor på ett eller annat sätt övervinner de negativa.
Men genom att se alla bra sidor så blundar jag även för de som faktiskt kan såra mig och det är inte rätt.
Jag har gjort de misstaget flera gånger förut och det finns en gräns på hur mycket jag tillåter mig själv att ta.
Eftersom jag själv bara vill se de goda sidorna hos andra människor har jag försökt att lära mig känna efter mer, när det gör ont eller när jag får ont i magen är det något som inte stämmer. Att därifrån kunna relatera till vad som orsakat detta osv har hjälpt mig se saker och förstå saker innan det hinner såra mig.
Det gäller att vara observanat på både känslor och tecken, tecknen som gör att man får ont i magen - måste man inse att man faktiskt ser och att det verkligen känns, sen kommer frågan - är det verkligen är värt att känna såhär?
Visst det goda överväger säkert mycket av de negativa men magkänslan och tilliten kommer faktiskt inte att komma tillbaka.
Vänner - mina vänner - äkta vänner som bara vill mitt bästa finns också där, de har hjälpt mig se saker tydligare och i bland även fått mig att se saker som jag inte hade en aning om att de ens existerade.
Det har varit en spännande och omtumlande resa med mycket irritation o tårar som fått mig att inse en hel del om mig själv.
Det som jag så starkt för stunden säger att jag känner, kan i ett senare senarium inte bara ha försvunnit, det finns fortfarande där det gäller bara att tänka tillbaka på anledningen till varför jag kände som jag gjorde tidigare och sedan är man återigen ett med sig själv.
Det är lätt att blunda för saker, det är lätt att försöka glömma saker men det är lika lätt att känna samma oro och att återigen bli besviken.
Det svåraste är att bli ett med sina tankar och känslor, den sanningen som man egetligen sitter inne med i tankarna är inte lika lätta att föra över till sina känlsor hur mycket man än vill.
- Dagens sanning är : att de underbara känslorna man känner är pga att någon vill att du ska känna dem, av en eller flera anledningar. Men när de kommer till att få någon dit man vill - sätter hjärnan stopp ! Man kan inte behandla andra som man själv inte vill bli behandlad.
Ni vet vilka ni är och ta åt er !!
Utan er hade jag verkligen inte klarat detta och det är jag evigt tacksam för!!
